Följetong: Kampen om Campern, del 3
Du kan läsa del 2 här.
Och så var det dags att återigen åka upp till Grövelsjön. Jag hade sett fram emot så mycket att äntligen - för första gången, få åka upp med bil! Men icke. Säsong nummer fem utan bil… Eller ja, förhoppningsvis inte helt utan bil, förhoppningsvis bara något försenad… För hur skulle jag annars lösa det med transport till Fjälledarutbildningen jag skulle åka på i augusti, och Utefest i september? Nej, bilen måste jag ha. Och det skrev jag till mekanikern också, och lämnade in den för andra gången den 17 juli och önskade att de skulle lösa problemen som uppstått efter att jag lämnat in den första gången; den blinkande stereon, Dieselpartikelfilter(DPF)-lampan som börjar lysa efter 40 min körning, larmet “check brake pads”, avgasröret som plötsligt lossnade under körning samt flera märkliga ljud, bl.a. ett “pijuuu”-ljud.
Efter mycket om och men lyckades jag packa ihop det jag ansåg mest nödvändigt för de första veckorna i diverse ryggsäckar. Med den lilla nätta vikten på 49,5 kg. Puh! För första gången hade jag också tänkt göra det extra hemtrevligt på rummet och ta med mig växter upp. Jag älskar växter, men har knappt haft möjlighet att ha några de senaste åren pga att jag har vandrat och säsongat så mycket. Så den här gången hade jag ordnat med nya växter… Men de fick jag lämna hemma.
20 juli, när jag precis kommit upp till Grövelsjön, så meddelar mekanikern att han är tillbaka efter semester. Vad bra, tänkte jag. 3 dagar senare får jag veta att allt är löst utom stereon och det märkliga tjutande ljudet. Sen, blir det lite av radiotystnad i en vecka. Får då veta att de har semester - igen. Så jag får skjuta upp hämtningen av bilen ännu en gång.
När jag får återkoppling nästa gång så får jag höra att mekanikern misstänker att någonting är fel med DPF eller någon givare till den, då turbon verkar okej men att eventuellt så fungerar inte laddtrycksregleringen som den ska men att det kan vara så att det beror på förhöjt mottryck i DPF pga igensatt DPF också. Så jag hoppas på det.
Min andra ledighet i Grövelsjön lyckades jag vara ledig 3 dagar på raken, så då kunde jag ta mig neråt igen för att både hälsa på hemma och hämta upp bilen. Det kändes så skönt att ha bilen igen och jag var så himla glad! Även om det var glädje blandat med lite oro då partikelfiltret inte blev bra vid den här andra rengöringen heller. Så det tjutande ”pijuu”-ljudet var fortfarande kvar. Men både jag och mekanikern i Enköping, som bytt motorn och turbon, hoppades att det skulle vara pga igensatt partikelfilter. Så jag skulle bli tvungen att lämna in bilen till mekaniker i Idre så fort jag kommit upp till Grövelsjön igen, för att helt byta DPF. Men den blinkande stereon var heller inte löst. Där var alternativet att omprogrammera stereon eller köpa en ny. Kändes inte så prioriterat nu, utan det viktigaste var att jag hade en körduglig bil.
Och så kom jag upp till Grövelsjön igen, och bokade in en tid hos mekanikern i Idre. Men, dagen jag skulle köra dit bilen så kunde jag inte ens starta den. Kul! Efter att ha lånat fjällstationens batteristartare, då fick jag igång bilen igen. Jag visste ju att batteriet var lite för dåligt för vintertid, men inte trodde jag väl att det skulle vara såhär dåligt även för sommaren. Så körde jag till Idre, och meddelade mekanikern att de gärna fick byta batteri också och inte bara DPF, vilket de kunde. En snäll kollega körde sedan mig tillbaka till fjällstationen från Idre.
Några dagar senare kunde jag hämta bilen, och oj vad glad jag var över att ha den tillbaka! Jag hoppades bara att den faktiskt skulle vara fixad nu, så att jag kunde ta mig upp till utbildningen i Storulvån och tillbaka utan missöden.
Men det var inte det sista i historian om campern.
Fortsättning följer…
